På G (risk för tråkigt inlägg, känsliga läsare varnas)
Igår efter brakmiddagen med kycklingfilé och sedan jordgubbarna med en massa grädde och socker till efterrätt fick jag för mig att gå ut och springa.
Bra idé, eller inte kanske. Men det gick mycket bättre än förväntat. Jag fick INTE håll och jag orkade t.o.m springa längre än vad jag tänkt från början.
Tog med mig vovven och musik i öronen och gav mig ut.
6 km blev det, kanske 6,5 t.o.m eftersom jag utökade lite då jag kände att kroppen var med.
Ni som vet vart vi bor vet oxå att det är värsta mördarbacken uppför på slutet när man ska hem till oss. Hade tänkt att springer jag rundan fram till den så är jag duktig. Men jag sprang uppför den oxå. Stolt!
Men sen var vi trötta, både jag och hunden. Pust!
Det är så skönt när man är klar, eller hur? Det får en liksom att vilja träna mera just för att det känns så härligt efteråt. Många andra typer av träning är ju jättekul under tiden oxå, men att springa är inte min favvo.
Det kommer helt säkert bli fler turer nu när jag blev positivt överraskad av, vad jag trodde, min väldigt trötta mammakropp.
Har ju inte tränat regelbundet som jag brukar på över ett år nästan, men nu ska jag komma igång igen.
Tar man sig inte iväg till gymet får man springa eller gå hemma, inga ursäkter längre. Hejja mig! :)
Idag är vi i Hassela. Var inte tänkt så från början men med goda vänner och vackert väder kan allt hända. ;)
Pappa Pär deltar i den årliga femkampen på badet och Miran busar med farmor, kusin och brudarna Sjöstrand-Lindh.
Just nu är vi hemma hos farmor & farfar så tösen får sova sin tuppis i lugn och ro. Sen blir det nog bad för hela slanten. Härliga sommar!
Skön lördag.
Bra idé, eller inte kanske. Men det gick mycket bättre än förväntat. Jag fick INTE håll och jag orkade t.o.m springa längre än vad jag tänkt från början.
Tog med mig vovven och musik i öronen och gav mig ut.
6 km blev det, kanske 6,5 t.o.m eftersom jag utökade lite då jag kände att kroppen var med.
Ni som vet vart vi bor vet oxå att det är värsta mördarbacken uppför på slutet när man ska hem till oss. Hade tänkt att springer jag rundan fram till den så är jag duktig. Men jag sprang uppför den oxå. Stolt!
Men sen var vi trötta, både jag och hunden. Pust!
Det är så skönt när man är klar, eller hur? Det får en liksom att vilja träna mera just för att det känns så härligt efteråt. Många andra typer av träning är ju jättekul under tiden oxå, men att springa är inte min favvo.
Det kommer helt säkert bli fler turer nu när jag blev positivt överraskad av, vad jag trodde, min väldigt trötta mammakropp.
Har ju inte tränat regelbundet som jag brukar på över ett år nästan, men nu ska jag komma igång igen.
Tar man sig inte iväg till gymet får man springa eller gå hemma, inga ursäkter längre. Hejja mig! :)
Idag är vi i Hassela. Var inte tänkt så från början men med goda vänner och vackert väder kan allt hända. ;)
Pappa Pär deltar i den årliga femkampen på badet och Miran busar med farmor, kusin och brudarna Sjöstrand-Lindh.
Just nu är vi hemma hos farmor & farfar så tösen får sova sin tuppis i lugn och ro. Sen blir det nog bad för hela slanten. Härliga sommar!
Skön lördag.
Kommentarer
Trackback