Hanna - mamma till Mira

Vad lustigt det hur livet förändras när man får barn.
Från en dag till en annan finns det en till person i ens liv, i våra liv, och man sätter allt annat åt sidan.

Fokus flyttas verkligen bokstavligt talat från det gemensamma par-livet till det gemensamma familjelivet och denna lilla skatt man nu ska förvalta på bästa sätt.

Ett konkret exempel:
I måndags, 15 mars, var det min och Pärs 7-årsdag. Sju år tillsammans är lång tid, men ändå har den gått så fort.
Jag kom på det i typ torsdags och sa till Pär; "just ja, i måndags firade vi 7 år". Pär hade oxå glömt (kanske inte lika konstigt). Sen var det väl inte så mycket mer med det.

Innan vi blev en familj hade detta varit en av årets viktigaste dagar.
Vi hade åtminstone gått ut på restaurang och ätit god middag och förmodligen planerat för något vi skulle göra längre fram för att fira våra 7 år ihop. Typ en Sthlmsresa eller liknande.

Så vad hände den 15 mars 2010?
Jo, vi käkade korvstroganoff, badade det käraste vi har och dog säkert i varsin soffan när klockan närmade sig nio.
Inte en tanke på att det var någon särskild dag. Just därför att alla dagar numera är speciella.
Speciella för att vi får dela dem med en av livets största rikedomar, vår dotter.

Födelsedagar är en annan sak som alltid varit väldigt viktig för mig och min familj.
I fjol fylde jag 25 och tyckte det kändes stort och viktigt. Som det brukar göra att fylla år, för mig.
I år hade jag nästan glämt bort min egen födelsedag och att vi var i fjällen och inte kunde ha nåt kalas hemma den dagen var ganska skönt. Vad kommer det ifrån???
Att man kan göra en sådan helomvändning är rätt coolt tycker jag.

Förändrat fokus helt enkelt.
Allt kretsar kring Mira och hennes liv och utveckling. Om jag sen fyller 100 så är det inte det minsta viktigt jämfört med då hon tränar krypning eller att säga pa-paaaaaa!

Långt svammel kanske en del tycker. Fascinerande tycker jag.

God kväll.