Hanna - mamma till Mira

Idag är det den 5 september. Det datum då vår mormor skulle ha fyllt 80 år - om hon hade levt nu.

För ett år sedan satt vi och höll tummarna för att syrrans lilla pyre i magen skulle titta ut den här dagen.
Det skulle ha varit så perfekt eftersom mormor aldrig fick uppleva sina barnbarnsbarn i livet.
Men jag är säker på att hon ser efter dom varje dag, där uppifrån.
Hannes kom den 21 september, och var ju minst lika perfekt. Prinsen våran.

Imorn är det den 6 september och Miran blir två månader.
Två månader sen jag vankade runt och pustade där på förlossningen och ett litet knyte kom till oss med en väldig fart.
Vår dotter, vår skatt.

Vi är i Hassela och har varit på dop för Stina och Max.
Det gick bra och lillan skötte sig väl får man säga.
Jag har dock fortfarande lite svårt att hantera att tillvaron inte är lika välordnad och perfekt nu med ett spädbarn som den var innan.
Som kontrollmänniska har jag lätt för att bli trött och irriterad när jag måste rätta mig efter nåt jag inte kan styra över och det inte blir som jag vill och tänkt.

Men så är det väl hela tiden med småbarn så jag övar mig på att acceptera och gilla läget utan att tappa humöret och modet. Det är inte lätt, men det ger sig med tiden hoppas jag.

Mormor, vi älskar dig och saknar dig massor. Mira skickar en blöt puss!

Fotboll ikväll, trevligt.

Pling!