Man ska inte ropa hej...

Så där ja.
Febern kom som ett brev på posten. Håller tummarna ändå att det beror på tanden och inte är förkylning på gång.

Lite stökig natt med många napp-istoppningar, fröken har sovit oroligt men ändå till 7:15 i morse.
Var gnällig på morgonen och när klockan närmade sig halv tio var det inget tröttgnäll längre. Stora tårar rullade ner för kinderna vid minsta motgång. Mammas lilla hjärta... Dock "bara" 37,7 enligt tempen då.

Sov bara 30 min på fm. Brukar oftast ta en tuppis på 1,5 - 2 timmar då.
Slocknade sen igen i bilen stax efter ett och sov till närmare tre. 38,6 visade termometern då.

Så på em/kvällen har det varit Alvedon var 4:e timme och lite mindre mat och lite mera gråt än vanligt.
Hon nyser mycket och hostar lite oxå.
Får se hur morgondagen blir men det ser tyvärr ut som att mammaträffen här hemma på måndag får skjutas på en vecka. Trist! Men vad göra man....

Jag är inte heller pigg, långt ifrån. Den här dan har varit tuff.
Har lagt mitt eget mående åt sidan när skruttan varit krasslig. Det blir liksom så.
Och nu när hon somnat känner jag hur trött jag är.

Imorn är det söndag och pappan är ledig med oss - ljuvligt.

Snörvel och hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback